På Teater Insite använder man riktat ljud på ett innovativt sätt:
Högtalaren används under en monolog som hålls av en skådespelare dold bakom ett draperi. Först kan man placera var rösten kommer ifrån, men när vi börjar svepa med den riktade högtalaren över publiken (som står utspridd i rummet) blir uppfattningen av hennes position mer diffus, rösten flyter omkring i rummet. Man vet fortfarande att hon antagligen finns där, men upplever att hon ”löses upp”, kanske finns hon inte där längre? Kanske är hon ett spöke?